Konstperspektiv #2/09
Trinidad Carrillo:
Naini and the Sea of Wolves
Dikt av Sara Hallström
(Farewell Books)
Någon sa till mig en gång att alla fotografier är bra om de bara är
tillräckligt stora. Det lät lite märkligt, men det verkar som om en
del boksförläggare ändå lever i den förvissningen att döma av alla
överdimensionerade fotoböcker som getts ut de senaste åren. Att det
ändå inte är storleken det hänger på blir uppenbart när jag bläddrar
mig igenom Trinidad Carillos fotobok Naini and the Sea of Wolves. Den
är inte mycket större än en cd-skiva. Ett mjukt häfte med 24
kvadratiska bilder, som nyligen belönades med Svenska Fotografers
Förbunds pris för bästa svenska fotobok 2008.
Inte bara formatet utan även bilderna är anspråkslösa. Deras tonläge
är stillsamt, men inbjudande och ömsint. Omslagsbilden återger Naini
- fotografens dotter - sovande vid nattlampans svaga sken. På nästa
bild sitter hon upp i sängen och låter fläkten svalka henne. Det är
sådana vardagliga ögonblick man står inför ibland, då man önskar att
man kunde stanna tiden, för att spara stunden och känslan som omger
den. Just det fångar Carrillo med sin kamera. Opretentiöst, varsamt
och betagande.
En pojke ligger raklång på en strand med huvudet i sanden, ovanför
honom klättrar husen uppför klippan, en lurvig hund står och tittar
rakt in i kameran, en annan diar stående en liten valp, en kvinna och
ett barn förenas i en omfamning där den ena inte går att skilja från
den andra. Det är udda bilder utan sammanhang som förs ihop till en
berättelse av betraktaren själv.
Det sägs att livet är det som pågår medan vi sysslar med annat. Vi
rusar hela tiden vidare, förväntansfulla och hungriga på det som ska
komma. Sällan hejdar vi oss för att känna efter hur bra vi har det,
hur privilegierade vi är. Nuet blixtrar förbi utan att vi hinner se
det eller uppskatta det.
Men i Carrillos bilder finns de där ögonblicken, hon uppfattar och
förmedlar stundens mirakel, de där tillfällena när insikten slår till
och vi stannar upp. Inget särskilt händer, ändå tycks allt falla på
plats.
Eva Dandanelle |